När katten är borta... Korv Stroganoff

Jag brukar passa på, när min sambo inte är hemma, att laga mat som hon verkligen hatar. En sådan rätt, som jag tycker är fantastikt god, är Korv Stroganoff. Den här rätten har troligtvis väldigt lite att göra med det ryska originalreceptet, men gott så in i bänken är det. Och visst behöver man lite gammal hederlig fulmat lite då och då för att inte tröttna på att laga "bra mat". Fast ja, fulmat och fulmat. Är man noga med råvarorna så kan även den mest bespottade av rätter bli en delikatess. I den här är det väl mest falukorven som man ska se till att ha lite kvalitet i.

Korv Stroganoff

• 800 g Falukorv, av god kvalitet så klart
• 1 Stor gul lök
• 2 Vitlöksklyftor
• 1 burk Tomater
• 1 tsk Dijonsenap
• 3 dl Grädde
• Persilja
• Salt
• Peppar

Bryn korven ordentligt i omgångar i smör och olja. Lägg den sedan åt sidan.

Strimla löken och hacka vitlöken fint. Ta en rejäl gryta och smält en rejäl klick smör i den. Fräs löken i smöret och lägg i vitlökshacket när löken börjar se klar ut. Fräs vitlöken någon minut, men den ska inte brännas. Häll över grädde och tomater och blanda i senapen och persiljan. Salta och peppra och låt koka ihop en stund, lägg sedan i korven. Se där, nu var det klart. Snabbt och gott. Servera med ris.

Tryffelpappardelle och helmortlad pesto

Det är något visst med att arbeta med en mortel. Det känns redigt på något svårförklarligt sätt. Pastan i den här rätten är förvisso kanongod, men det är peston som sätter pricken över i. I en mortel har man betydligt bättre koll på konsistensen och malningsgrad än i en mixer, kanske är det det som gör att en helmortlad pesto blir perfekt varje gång. Receptet räcker förresten till en ordentlig matkoma för två.

Helmortlad pesto:

• Några nypor grovt salt, efter smak. Jag brukar ha runt 2 tsk.
• 8-10 svartpepparkorn
• Bladen från en kruka färsk basilika
• 1 Vitlöksklyfta
• 1 msk Pinjenötter
• 1 näve Riven parmesan
• 0,5 - 1 dl Olivolja

Börja med att lägga saltet och pepparn i morteln och stöt sönder pepparkornen. Lägg därefter i basilikabladen, den grovt hackade vitlöksklyftan (med mittendelen urtagen) och pinjenötterna. Mal ner alltsammans i morteln tills inga stora bitar finns kvar av vare sig blad, nötter eller vitlök, Men mortla inte för länge, då tappar du den rustika känslan (om du inte vill, såklart). Peston ska fortfarande vara lite "chunky". Mortla sedan ner osten, så att den fördelas jämt. Avsluta med att röra ner olivolja i smeten tills du uppnått önskad konsistens. Stoppa ner ett finger i peston och smaka. Dra åt h-vete vad gott.

Tryffelpappardelle:

• 130 g (2 dl) Durumvetemjöl
• 120 g (2 dl) Kärnvetemjöl (Vanligt vetemjöl alltså)
• 30 g (2 msk) Vatten
• 30 g (2 msk) Olivolja med tryffelsmak
• 2 st Ägg, mellanstora
• 5-8 g Salt

Den observante lägger säkert märke till att ingredienserna och proportionerna i det här pastareceptet är desamma som finns på påsen med durumvetemjöl. Enda skillnaden är att den vanliga olivoljan är utbytt mot en tryffelolja. En liten skillnad som har ganska så långtgående konsekvenser. Tryffelsmaken är inte på något sätt överväldigande i den här pastan, men den ger ett visst djup.

Blanda alla ingredienserna i en bunke. Välj gärna en bunke som du får plats med händerna i, för den här degen vill bli handknådad. Gör dig inte besvär med köksmaskin, det blir bara krångligt och du måste ändå knåda för hand när ingredienserna har blandats. Ta en gaffel istället. När du fått ihop allt så att det inte längre är jättekladdigt så är det dags att knåda ihop degen. Knåda den ordentligt mot bunkens kanter i 10-15 minuter, eller så länge som armen håller måttet. Det här blir ett litet fyspass. Lägg därefter degen att vila i en plastpåse i kylen. Ta fram den ungefär en timme innan ni ska äta.

Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den varm. Dela degen i hanterbara bitar, jag föredrar fyra, och kavla ut den. Här kommer nästa fyspass. Degen ska kavlas så tunt det bara går. Vänd på den, och mjöla den lätt, ofta så kommer det att gå galant. Den ska bli runt millimetern tjock. Skär sedan den kavlade pasta degen i 3 cm breda strimlor. Lägg sedan strimlorna på en bakhandduk och låt dem torka en liten stund. Naturligtvis kan man, om man så vill, använda en pastamaskin till att kavla degen. Huruvida man föredrar gammal hederlig kavel eller pastavev beror nog till stor del på vana och smak. Min pastamaskin, en julklapp från några år tillbaka som för övrigt är en dyr och fin "made in Italy"-vev, kommer jag inte speciellt bra överens med. Det är krångligt och man behöver ofta vara två, en som vevar och en som håller i degen. Nä, det blir nog kavel för min del. Min erfarenhet säger mig att det går både fortare och bättre så, sen är det ju det där med den rustika känslan också.

Ta din bredaste kastrull och fyll på med rikligt med vatten. Låt pastan ligga på handdukarna och torka medans vattnet kokar upp. När det kokar ordentligt saltar du vattnet och lägger i pastan. Det kan vara lite meckigt att få i all pasta i kastrullen samtidigt, men om du tålmodigt hänger all pasta över ena handleden/handen så ska du se att det nog går vägen. Eftersom den har torkat en stund så kommer pastan inte klibba ihop. Koka pastan i 3-4 minuter, lite beroende på pastans tjocklek, och rör om i kastrullen då och då.

Häl av, blanda i peston, servera med en fin liten sallad och ett parmachips. Viva Italia.

Tankar kring jämställdhet

Mycket har sagts som inte behöver upprepas i debatten om jämställdhet. För min egen del är diskussionen i sig ganska så ointressant, då den är underordnad principen om jämlikhet mellan alla människor, vilket torde vara en självklarhet för alla. Men av någon anledning så är det just den del av jämlikhetsparaplyet som kallas jämställdhet mellan könen som har fått mest uppmärksamhet i den offentliga debatten. Så, här är mina två cent.

Nej, ingen är emot att kvinnor och män ska vara jämlika, varken i fråga om lön, befattning eller social status. Inte heller jag är det. Min grundsyn är att män och kvinnor är av samma skrot och korn. Varje skillnad som visar sig i beteende beror på sociala processer, internalisering av könsroller och mansnormativ alltså. Jag tror knappast att det är så att kvinnor och män är födda att sköta olika sysslor, det är snarare så att det bara har blivit så. Det finns gott om exempel i naturen som avviker från vad vi kallar naturligt angående kön. Pingvinhanar som ruvar ägg och sjöhästhanar som föder ungar, ja ni vet.

Jag hade den stora äran att få oponera på en uppsats i praktisk filosofi en gång i tiden som handlade just om skillnad mellan kön. Tesen som författaren drev var att kvinna och man var två olika aspekter av samma ting, nämligen en människa. Hon var djupt inpirerad av Frege och tänkte sig att detsamma gällde för kvinnor och män som med morgonstjärnan och aftonstjärnan i freges berömda exempel. Orden kvinna och man skulle alltså ha olika mening, men samma betydelse. Jag tyckte denne teori var oerhört vacker, och än idag formar den min uppfattning om kvinnor och män, även om jag nog tyvärr får säga att uppsatsen snarare var vacker peosi än bra filosofi. Jag har letat online efter uppsatsen men inte hittat den. Jag minns inte riktigt vad författaren hette heller, hon hette Petra i förnamn tror jag. Hoppas att hon kan ro det projektet i hamn.

Men de uppenbara skillnaderna då. Muskelmassa och bröst. Kuk och fitta? Ja, skulle en man upphöra att vara en man för att man kapar bort mandomen och gröper ur ett hål? Ja, tydligen enligt skatteverket som ju kan ändra kön på en person i folkbokföringen efter att man genomgår en dylik operation. Men är inte det som definierar en kvinna att kunna föda barn. Då är ju i sådana fall män som byter kön inte kvinnor, men kanske inte riktigt män heller, eller? Men kvinnor som av någon anledning inte kan få barn då, är inte de heller "riktiga" kvinnor?

För ett oerhört intelligent inlägg i debatten angående vad som egentligen utgör skillnaden mellan kvinnor och män rekomenderar jag, varmt, följande avsnitt av South Park:

http://www.southparkstudios.se/episodes/1205/

För att citera Mr.Garrison, som efter att ha bytt kön, från man till kvinna och därefter tillbaka till man igen säger: "But you know, I've learned that I've really been a dude all along. Because the key difference between men and women is that women can have babies. If you can't have babies, then you're a man." Då avbryter en man som säger: "Whoa, wait. Hang on a second. My wife had ovarian cancer, so she can't have babies." Varpå Garrison svarar: "Well then get an AIDS-test Thompson 'cause you're wifes a dude, fagot." Vad mer kan man säga?

Hur ska man ens kunna börja debattera en så banal sak som jämställdhet mellan kvinnor och män när man inte kan avgöra vad som egentligen är skillnaden mellan de två könen. Kanske är det till och med så att det finns fler kön än två. Det finns ju fler könscellskombinationer än xx och xy.

Fortsättning följer.

Hemmamannens rågkakor

Det lockar lite att kalla dessa små bröd för rågsiktskakor. Men jag och rågsikt kommer inte överens, kan man få tag på ordentlig siktat råg att använda sig av går det säkert an, men påsar med färdigblandad vete- och rågmix göre sig inte besvär i mitt kök. Maken till tråkigt mjöl får man leta efter. Jag använder fullkornsråg och vetemjöl special istället. Det vore ju fel att säga rågsiktskakor när det inte finns någon rågsikt i dom, således blir det rågkakor. Förbannat goda är dom likväl.


Jag misstänker att jag använder degkroken på tok för sällan, för degen blir väldigt bra med den.

Hemmamannens rågkakor (4 st), steg 1:

• 100 g (1 dl) Rågsurdegsgrund
• 180 g (3 dl) Ekologiskt rågmjöl
• 300 g (3 dl) Ljummet vatten

Blanda ingredienserna till surdegen och låt stå i rumstemperatur i 8-10 timmar. Tiden som behövs är olika beroende på temperaturen i rummet och på vätskan. Använd inte för varm vätska i hopp om att påskynda för mycket, då dödar du surdegen. Passa dig för vatten över 40 grader, fast jag tror egentligen att smärtgränsen går någonstans runt 50 grader.

Steg 2:

• Surdegen från steg 1.
• 500 g (ca 8 dl) Vetemjöl special
• 320 g (ca 5 dl) Ekologiskt rågmjöl
• 50 g (ca 0,7 dl) Farinsocker
• 350 g (3,5 dl) Kallt vatten
• 20-25 g salt, efter smak

Som vanligt är det bara att blanda alla ingredienser, utom saltet, och köra i köksmaskin i 10 minuter. Tillsätt därefter saltet och kör några minuter till, så att saltet fördelas och degen "går ihop". Ta nu en inoljad plastlåda och skrapa ner degen i. Ställ degen svalt och låt den stå i 6-8 timmar, förslagsvis kan du ställa den längst ner i kylskåpet. Jag har ett skafferi som är lagom svalt att långjäsa bröd i under vintern, så jag ställer min deg där. Har du ingen plastlåda kan du låta degen jäsa direkt i bunken, men då är risken att du får med torra och tråkiga degrester som fastnat längre upp i bunken, när köksmaskinen arbetade, i degen när du sen skrapar ur den. Det finns gott om billiga plastlådor på ett stort möbelvaruhus nära dig. Glöm inte att köpa med ett lock så slipper du krångla med plastfolie.

När degen har stått och dragit i kylen tar du fram den och låter den stå i rumstempeartur i ungeför en timme. Sen kan du börja arbeta med den. Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den i fyra lika stora delar. Rundriv varje del till en boll. Platta till bollarna och lägg att jäsa på en mjölad handduk eller ett bakplåtspapper. Nagga dom med en gaffel eller något dylikt och låt jäsa i ytterligare en timme.

Sätt ugnen på 250 grader i god tid. När kakorna jäst klart skjutsar du in dom i ugnen och sänker värmen till 225 grader. Grädda i 20 minuter och låt sedan svalna på galler. Mumma!

Homage till HåWe-limpa

Kärt barn har många namn. Sirapslimpa, APK-limpa, Delikatesslimpa, etc. Men för mig har den här sortens bröd bara ett namn. HåWe-limpa. Som liten knatte bestod mina frukostar allt som oftast av barkis, av den enkla anledning att mina föräldrar åt väldigt mycket barkis. Jag hade dock vänner som då och då bjöd på en macka på eftermiddagskvisten om det var så att man kom över o lirade lite nintendo. Jag minns speciellt att jag vid något tillfälle bjöds på HåWe-limpa hos en polare. Vilket bröd! Vilken fullkomlig smakexplosion! Så kändes det i alla fall då, när mina stackars små barkissmaklökar fick smak för surdegspulver och sirap.

Nu är det stört omöjligt att komma över HåWe-limpa. HåWe-bageriet är sedan länge nedlagt, eller det har i alla fall bytt namn. Nuförtiden heter det Skogaholms. Skogaholmslimpan finns fortfarande kvar, men den smakar inte alls samma. Eller ja, förmodligen så gör den det, men den lever i alla fall inte upp till mina högtravande nostalgitrippar. Men det ska sägas att den stora skillnaden egentligen inte ligger i smaken, utan i skivorna. När man köper en limpa idag så är den ju färdigskivad. Så var det icke när jag var liten. Då kunde man få sig en 3 cm tjock kilformad skiva. Nu är det omöjligt, om man inte gör sin egen limpa såklart. Den här limpan, som jag strax ska skriva receptet till, är mitt absoluta favoritbröd, och smaken är faktiskt väldigt nära hur jag vill minnas att HåWe-limpan smakade.

Homage till HåWe-limpa (2 limpor), steg 1:

• 100 g (1 dl) Rågsurdegsgrund
• 50 g (ca 1 dl) Rågmjöl
• 150 g (2,5 dl) Vetemjöl special
• 200 g (2 dl) Vatten

Blanda alla ingredienserna till surdegen i en bunke pch låt stå i rumstemperatur i 8-10 timmar. Gör samtidigt en liten skållning enligt följande:

• 100 g (ca 1,5 dl) Rågmjöl
• 200 g (2 dl) Kokande vatten

Häll mjölet i en värmetålig bunke eller en lite kastrull. Häll över det kokande vattnet och blanda ordentligt. Täck med plast eller lock. Låt stå tills du blandar huvuddegen.

Steg 2:

• Surdegen och skållningen från steg 1
• 600 g (10 dl) Vetemjöl special
• 300 g (ca 2 dl) Brödsirap
• 250 g (2,5 dl) Vatten
• 20 g salt
• 1 Ägg till pensling
• 1 msk Smör till pensling

Lägg allt utom salt, ägg och smör i köksmaskinen och kör på halvlåg fart i 10 minuter, häll i saltet och kör i ytterligare några minuter på lite högre hastighet. Låt degen jäsa till dubbel storlek i bunken, vilket tar tre-fyra timmar. Ta därefter upp degen på mjölat bakbord och forma den till två limpor. Lägg dom att jäsa på ett bakplåtspapper eller mjölad handuk. Sätt ugnen på 200 grader och låt bröden jäsa i ungefär en timme. När de jäst klart penslar du bröden med det uppvispade ägget och kör in det i ugnen. När degen har fått lite stadga kör du in en termometer och låter det stå inne tills innertemperaturen är 98 grader, d.v.s ungefär 35 minuter. Ta ut brödet och pensla det med smält smör.

Låt brödet vila en stund och skär dig sedan en rejäl skiva och återupplev din barndoms bästa dagar!

Det här brödet står sig förresten jättebra i plastpåse, vilket i sig är helt fantastiskt.

Förvandlingen

Jo, jag har också varit en tv-spelande soffpotatis som undvikit diskberg till varje pris. Så vad är det som förändrat mig till en person som inte bara plockar rätt och städar efter mig själv men också efter ytterligare en person som är fullt kapabel till att plocka rätt och städa efter sig själv. Först vill jag poängtera att jag inte alls har blivit gammal. Äldre förvisso, men gammal, nä. Jag föddes samma år som Thriller och har åldrats minst lika bra, om jag får säga det själv. Låt oss kompromissa lite med att kalla mig för vuxen. Sedan vill jag även poängtera att jag absolut inte gör allt hemma, även om det kanske låter så. Jag skulle tro att fördelningen är ungefär 70-30 till min fördel, kanske 75-25, jag håller ärligt talat inte koll, för andelen gör mig ingenting. Men jag sköter i stort sett all matlagning, bakning och tvättning, större delen av diskning och vardagsstädningen, vi storstädar tillsammans och hon har huvudansvaret för vattning av blommorna. Tillbaka till ämnet. Hur blev det såhär?

Det är kanske lätt att tro att jag pysslar hemma av ren omtanke. Absolut inte. Jag har mestadels egoistiska skäl. Det faller sig nämligen så att min sambo arbetar under i stort sett vanliga kontorstider, medan mina arbetstider medför att jag är ensam hemma om dagarna. Jag sitter alltså hemma i soffan och mer eller mindre väntar på att hon ska komma hem. Förr så spenderade jag min ensamtid som vuxna män gör mest när de är ensamma, med att sitta i soffan och stirra in i teven, eventuellt hållandes i en tv-spelsdosa eller framför datorn slösurfandes mellan sajter med tvivelaktigt innehåll. Detta var förvisso fantastiskt skönt. Väldigt lite går upp mot lite ensamtid. Men med tiden tyckte jag att det var jäkligt surt att behöva ta tag i diskning, matlagning eller städning när hon kom hem. Då var jag inte det minsta intresserad av att sköta hushåll, då ville jag ligga i soffan och kramas eller i bästa fall krypa ner i sängen och, ja, ligga helt enkelt. Inte heller vill jag sitta kvar i soffan samtidigt som hon tar disken och lagar mat. Därför började jag med tiden se till att så lite hushållsarbete som möjligt var kvar när hon kom hem. Disken ska vara klar, middagen förberedd, bordet avtorkat och golvet sopat, så att vi kan ägna åt ovan nämnda viktigare saker. Att offra lite egentid gör tiden tillsammans så mycket bättre.

Hur ställer sig då hon. Det är klart att hon också hellre vill gosa i soffan än att diska när hon kommer hem från jobbet. Därför blir hon alltid glad när hon kommer hem och hon ser att i stort sett inget behöver göras. Samtidigt vill hon inte känna sig bortskämd på gränsen mot omyndigförklarad. Jag tycker mig inte på något sätt vara bättre än henne på att sköta bestyren, och det säger jag ofta, dels för att hon inte ska känna att jag sköter dom för att jag inte litar på hennes förmåga, dels för att det är sant. Men ibland insisterar hon på att ta vissa sysslor, av samvetsskäl misstänker jag. Då får hon naturligtvis det.

Till saken hör det faktum att ju mer man gör något, desto bättre blir man på det, och ju bättre man är på något, ju roligare blir det. Så är fallet i synnerhet med matlagning och bakning. Men disken och städningen har jag svårt att tro att det ska bli speciellt mycket roligare med tiden, men vad gör man inte för att få ligga.

Ladies And Gentlemen: Världens godaste pizza!

Man ska kanske inte banka för mycket på egen trumma, men av dom pizzor jag har provat här i världen så är det här den bästa. Inte för att jag har ätit pizza i hela världen, men jag har i alla fall gjort det i Italien, Grekland, Indien, England och Sverige, och det är ju alltid något.

Innan jag går in på detaljer vill jag först berätta vilka kvaliteter som jag tycker en pizza ska ha. Först och främst ska bottnen vara tunn och krispig, inte tjock och sladdrig. Den ska ha höga fluffiga kanter och degen ska innehålla durumvete. Såsen ska vara gjord av färska tomater. Håller du med om detta så kan jag varmt rekommendera följande recept.

Jag brukar ha som riktlinje att göra varje pizza på 200 gram mjöl, varav 50 gram durumvete, det tycker jag är lagom med durum. Det går åt ungefär 1 normalstor tomat till såsen till en pizza. För enkelhetens skull så skriver jag receptet på ett kilo mjöl, alltså fem pizzor. Således blir såsen av fem tomater.

Pizzadeg, steg 1:

• 100 g Rågsurdegsgrund (20 g per pizza, kan bytas ut mot vetesurdegsgrund)
• 200 g (ca 3,5 dl) Vetemjöl special (40 g per pizza)
• 200 g (2 dl) Vatten (40 g per pizza)

Blanda alla ingredienserna i en bunke och låt stå i 8-10 timmar.

Pizzadag, steg 2:

• Surdegen från steg 1
• 550 g (ca 9 dl) Vetemjöl special (110 g per pizza)
• 250 g (ca 4 dl) Durumvetemjöl (50 g per pizza)
• 400 g (4 dl) Vatten (80 g per pizza)
• 50 g (ca 1 dl) Olivolja (10 g per pizza)
• 25 g Salt (5 g per pizza) 

Blanda allt utom saltet och kör i 10 minuter i köksmaskinen, tillsätt sedan saltet och kör i några minuter till. Om du gör en mindre deg så kan du göra degen med elvispens degkrokar och låta den vila i ca 30 minuter efter att du kört med krokarna i 10 minuter. Ta sedan upp degen på bakbordet och dela degen i fem delar (om det nu är så många pizzor du gör), rundriv degkluttarna till bollar och lägg varje boll mitt på ett bakplåtspapper som är ungefär så stort som du vill göra din pizza. Låt degen ligga under handduk i en timme, eller lägg den i kylen och ta ut den en timme innan du vill fixa i ordning din pizza. Ställ ugnen så högt den bara går i god tid så att den är ordentligt varm när du bakar pizzan. Under tiden som degen jäser kan fixa såsen.

Tomatsås:

• 5 Tomater (1 per pizza)
• 1 Selleristjälk
• 2,5 Vitlöksklyftor (0,5 per pizza)
• Salt och peppar

Skala först tomaterna. Skär bort "kvisthålet" och lägg tomaterna i kokande vatten. Låt dom ligga i det kokande vattnet i en minut, ta därefter upp dom och spola dom med kallt vatten direkt. Nu är det bara att dra av skalet. Hacka tomaterna grovt och lägg dom i en kastrull. Ställ kastullen på en medelvarm platta och låt tomaterna vätska ur sig lite. När tomaterna har släppt lite vätska så lägger du i den hackade sellerin och vitlöken. Salta och peppra. När sellserin har blivit mjuk så kan du mixa tomatsåsen slät, koka därefter ner såsen till ungefär hälften. Nu är såsen klar.

När degen har jäst i ca en timme så kan du börja forma pizzan. Det gör du genom att, med händerna, trycka ut degen från mitten utåt. Använd inte kavel! Tryck ut degen så att den blir ordentligt tunn, men spara en kant runtom degen. Det är den här kanten som ska bli din fluffiga kant. När jag säger ordentligt tunn så menar jag tunn på gränsen till obefintlig. En riktigt fin pizza ska släppa igenom ljus när man håller den framför en lampa.


När pizzan är klar ska den släppa igenom ljus.

 
När du är nöjd med storleken så kan du kleta på tomatsåsen, men ta inte för mycket, då blir pizzan vattnig. Lägg nu på din favorittopping, vad nu det kan vara, men här gäller samma som för såsen: Ta inte för mycket av topping som innehåller mycket vätska (t.ex. ananas), då blir pizzan vattnig. Själv tycker jag att en hederlig capriciosa är svårslagen. Dutta på lite skivade champinjoner, parmaskinka och lägg på lite schysst buffelmozzarella och täck med ett lager riven parmesan. Kör in den i den tokvarma ugnen och baka den tills den ser färdig ut. Bli inte förskräckt över att bakplåtspappret snabbt blir till en kolbit, det kommer inte att börja brinna. Servera med ruccola. Världens bästa.